Seniorföreningens Julfest 2023
Liksom förra året gick julfesten i år av stapeln på Restaurang Biblioteket i Medborgarhuset. Den 4 december samlades 44 medlemmar och bjöds inledningsvis på varm glögg, vilket passade utmärkt när vi kommit in från vinterkylan. Därefter följde två jultallrikar (en kall och en varm) och drycker därtill. Det blev en riklig måltid som smakade utmärkt, servicen var bra, det var fullsatt och en bra stämning. Såsom vid mången julfest tidigare tog Hans Block ton och ledde oss rutinerat genom allsång av ”Gläns över sjö och strand”. Knappt ett öga var torrt. Även detta år blev det en bra och av medlemmarna uppskattad julfest.
Lars Olsson
Leif Pagrotsky berättade och svarade på frågor, tisdag 24 oktober
En kall men solig tisdag i oktober träffades ett 25-tal SCB-seniorer i Medborgarhuset för att lyssna till Leif Pagrotsky, som
berättade ur sitt omväxlande liv i ”statens tjänst”.
Han kommer från Göteborg där han också utbildade sig till nationalekonom. Stockholm lockade inte särskilt mycket men när han efter examen fick jobb på Riksbanken i Stockholm började han veckopendla, men kom med tiden att bli kvar i huvudstaden. Jobbet på Riksbanken var tråkigt och innebar inte mycket till arbetsuppgifter, så när han lockades över till finansdepartementet var det idel fördelar. Där fick han Lennart Nilsson (som senare blev vår GD på SCB under några år) som sin närmaste chef och de har varit vänner sedan dess. Det är förstås Lennart som lockade Leif till att komma och underhålla oss.
Leif pratade också en hel del om det ekonomiska dagsläget och förhållandet mellan inflation och svag/stark valuta – mycket intressant! Att bli politiker var inte givet från början, utan det halkade han in på av bara farten. Han berättade en hel del om vikten av att hålla isär rollerna som ämbetsman och som politiker. Hans liv i politiken kom att bli variationsrikt. Först som statsråd i statsrådsberedningen, sedan handels-, näringslivs-, och kultur och utbildningsminister. Han har också hunnit med att vara generalkonsul i New York och kunde berätta hur viktig kulturen – givetvis med armlängds avstånd – är utomlands för ett litet land som Sverige. I USA är det inte många som känner till vem som är statsminister i Sverige, men att den vackra operasångerska (Nina Stemme) som kan ses på Metropolitans reklam är svensk det vet mängder av New York-bor. För att inte säga att människor runt om i hela USA har helt klart för sig att Fredrik Backman, författaren till ”En man som heter Ove”, är svensk. Och det är bara två exempel! Han berättade också att under sin tid som kulturminister tog han in en allmän skrivning i regleringsbreven till kulturmyndigheterna med uppmaning att verka för en ökad spridning av kulturutbudet till den breda allmänheten. Kulturdebattörerna hörde då genast av sig med synpunkter och invändningar.
Det här med att vara eller inte vara med i Eurosamarbetet hade vi ju en folkomröstning om 2003 och Leif var då övertygad om att det var fel väg för Sverige. Det är han lika övertygad om än idag. Dagen före vår träff framkom i TV2:s program Ekonomibyrån, att numera är även Anders Borg inne på samma linje, vilket han inte var då.
Leif vittnade också om att han under hela sin yrkeskarriär varit en flitig konsument av SCB:s statistik, senast dagen före denna träff.
Detta är bara en del av allt vi lyssnade och pratade om. Vi hade en givande eftermiddag tillsammans!
Lars Olsson
Höstlunch på Kvarnen 27 september
Hösten – eller snarast sensommarens – lunch på Kvarnen lockade ca 30 seniorer till den klassiska söderkrogen. Vällagad husmanskost och umgänge lovas på Kvarnens hemsida och det uppfylldes med råge för deltagande seniorer. Det glada sorlet gjorde dock att de inledande välkomstorden av undertecknad hade svårt att nå ut till alla hörn av lokalen, varför en kort resumé ges här.
I välkomsttalet påmindes om att det i år är 45 år sedan föreningen bildades. På denna hemsida finns också länk till protokollet från det konstituerande mötet år 1978. Harald Westerlund valdes då till föreningens första ordförande. På hemsidan finns också nedtecknade minnen från medlemmar i föreningen. Man kan då se att drivkraften i föreningen har varit att träffa och umgås med gamla arbetskamrater, men samtidigt göra det inom en mötesverksamhet som lockar med intressanta ämnen, och inte minst att följa utvecklingen av den offentliga statistiken.
Detta arv från föreningens tidigare verksamhet sporrar det fortsatta arbetet. Just nu gäller det program för föreningen under våren 2024, vilket styrelsen nu arbetar med och där alla synpunkter och förslag är välkomna.
Därutöver nämndes höstens kommande arrangemang, möte med Leif Pagrotsky 24 oktober, julfest 4 december samt träffarna på Arturs café första onsdagen varje månad.
Lars Olsson
Visning av Stadshuset 13 september
En regnig onsdag, den 13 september, möttes 23 tappra SCB-seniorer vid Stadshuset för en jubileumsvisning med tanke på att det i juni var 100 år sedan Stadshuset officiellt invigdes. Vi fick vara med om en rundtur i de vackra salarna och lyssna till vår guides intressanta berättelse över husets historia under de 100 år som gått sedan invigningen. Trots den mulna himlen lyste det om den Gyllene Salen och där fanns det mycket att ta till sig om de vackra mosaikväggarna. I Rådssalen, där stans politiker sammanträder, finns otroligt välbevarade och välpolerade möbler som formgavs av Carl Malmsten. Som åhörare på läktaren ovanför när det är stadsfullmäktigemöte, får man dock sitta på träbänkar, men de är lika gamla. Vi undrade varför det heter Blå Hallen när väggarna är av röd tegel. Stadshusets arkitekt Ragnar Östberg, som hade många marina idéer för Stadshuset, hade från början tänkt sig att putsa tegelväggarna och måla dem blå, men eftersom teglet var så vackert och dessutom var varje tegelsten vald med omsorg, så han hade inte hjärta att måla väggarna blåa. Men redan från början på ett tidigt ritningsstadium hade han kallat utrymmet som skulle bli den stora festsalen för Blå hallen. Det namnet fastnade och försvann aldrig. Man kan bara besöka och gå runt i Stadshuset med guide, men gör gärna det!
Gunilla Davidsson
Nya spårvägsmuséet 25 maj
Stockholms kollektivtrafiks utveckling under 500 år blev temat för seniorföreningens möte den 25maj som samlade ca 20 av föreningens medlemmar. Det blev en exposé av hur de kollektivakommunikationerna utvecklats i takt med både den tekniska utvecklingen och samhällsutvecklingen istort.
Den första lokaltrafik som kan kallas kollektiv utvecklades på Stockholms vattenvägar på 1600 talet.Vattnet erbjöd de bästa möjligheterna till förflyttning eftersom vägnätet var outvecklat ochStockholm var byggt på öar. Det var kvinnor, ”roddarmadamer”, som mot avgift rodde kunder, oftastherrskapsfolk till de destinationer de önskade. Roddbåtarna var stora och tunga och roddes av tvåmadamer. Jobbet som roddarmadam blev en möjlighet till försörjning för de många kvinnor som blevänkor under stormaktstidens många krig.
Under 1800 talet fick roddarmadamerna konkurrens från dalkullor som använde lättare båtar iblandframdrivna med trampordningar som drev skovelhjul. Ångslupar kom från slutet av 1800 talet ochframåt att successivt dominera sjövägarna i och runt Stockholm
I takt med att vägarna förbättras blev landsbundna transporter vanligare i första hand genom hästar.Hästomnibus blev vanligt på Stockholms gator under 1800 talet och snart öppnades ocksåhästspårvägar. På Söder hade de hästdrivna ekipagen svårigheter med backarna och byttes ut motångspårvagnar.
Elspårvagnar tar över kring sekelskiftet och blev det viktigaste kollektiva kommunikationsmedletinom staden under 1900 talets första hälft. Men högertrafikomläggningen 1967 blev en vändpunktför spårvagnarna. De försvann nästan helt och ersättes av bussar
Tunnelbanan, som började utvecklas efter andra världskriget blev med fortsatt utveckling en viktigcentral komponent i Stockholms kollektivtrafik liksom pendeltågen för längre resor.
Lars Olsson
Arne Modig – med ett förflutet på SCB - gästade föreningen den 13 april. Det var släkten, och då främst hans mormor, som kom i centrum, och Arne berättade målande om hennes liv som piga ochså småningom statarhustru på Julita gård.
Läs hela Arnes berättelse....
Tisdag 14 mars hade vi SCB-seniorer i Stockholm vårt årsmöte och var ett 30-tal medlemmarsom samlades. Under Benny Johanssons erfarna ledning avverkade vi punkt för punkt pådagordningen. Inga obehagliga överraskningar! Tvärtom, ekonomin är god och vi ser framemot nya trevliga aktiviteter.Anders Rickardsson som varit vår ordförande i 12 år avgick, men bara som ordförande – hanblir kvar i styrelsen. Till ny ordförande valdes Lars Olsson som kom in i styrelsen förra året.Vi hoppas han blir kvar i flera år till! Ann-Charlott Tillman är årets nykomling i styrelsen,medan Gunilla Edling valt att lämna styrelsen. I övrigt blev det omval på de platser som varaktuella, likaså vad gäller revisorerna. Även valberedningen ställde upp för omval – dettackar vi för!Efter årsmötet fortsatte vi med gemensamt kaffe- och tårtkalas. Smakade bra!
Vid pennan: Gunilla Davidsson
Den 9 februari hade Seniorföreningen inbjudit till en guidad visning av Bååtska Palatset. Det blev snabbt fullbokat och visningen upprepas den 9 mars. Palatset visas endast för bokade grupper. Vi var 20 medlemmar som mötte upp och fick en spännande tur i ett mycket stort palats med flera stora och praktfulla salar med högt till taket. Fotografering var inte tillåtet, så det blir inga interiörbilder i detta referat. Palatset är nog okänt även för många stockholmare.
Bååtska Palatset är ett av Stockholms bäst bevarade 1600-tals palats. Det är numera Svenska Frimurare Ordens Stamhus. Palatset är beläget på Blasieholmen. Här finns dokumenterade historiska händelser från 1300-talet med bl.a. industri- och varvsverksamhet. Under stormaktstiden ville regenterna få en mer representativ omgivning nära slottet. Varvsverksamheten flyttades till Skeppsholmen. Drottning Kristina skänkte en tomt till friherren Seved Bååt, som också var riksskattmästare. Han byggde palatset efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Bååt avled innan palatset var helt färdigt. Änkan sålde palatset till sin bror, greve Stenbock, som sedan fullbordade palatset. Efter stormaktstidens slut under 1700-talet hade enskilda personer inte längre behov av eller råd med stora palats. Bååtska delades upp på flera hyresgäster, bl.a. franska ambassaden. Med kungens hjälp köpte Frimurarorden palatset 1874. Man har varsamt renoverat och byggt om. Ett arbete som fortfarande pågår.
Den pampiga entréhallen ska i stort vara som på 1600-talet, men den ståtliga bankettsalen innanför entrén var från början gårdsplan med stall. Via en paradtrappa kommer man upp till andra våningsplanet med flera praktfulla och katedralliknande salar i olika storlekar.
Läs hela reportaget som Anders Rickardsson skrivit: Bååtska Palatset....
2023-03-19
2022-06-01
2024-08-22
