Nora – Pershyttan

Onsdag 25 augusti

Vi var 18 personer som hade samlats vid fontänen på torget i Nora kl. 10.00 den 25:e augusti för att hänga med på en guidad stadsvandring. Som guide hade vi en trevlig och kunnig dam vid namn Annika Reuter. Hon visade på en plakett som finns på marken bredvid fontänen. Den är ett bevis på att Nora fått Europa Nostra-priset. Utmärkelsen tilldelades för god byggnads- och kulturminnesvård och Nora fick den 1993.

Annika tog oss sedan ner längs Rådstugugatan. Där visade hon hur man (grovt) kan åldersbestämma trähusen. Har huset fönster med två rutor ovanpå varandra är huset från 1700-talet, tre rutor från 1800-talet. Vi fick även titta på hur en innergård kan se ut. Det är imponerande hur stora innergårdarna kan vara, inget man anar från gatan! Byggnadssättet med långa husfasader längs med gatan skulle visa hur förmögna bergsmännen var, ju längre hus desto rikare.

Via Söderlånggatan tog vi oss till Nora Resecentrum som vi beskådade på håll. Det är inte så länge sedan som området gjordes om till vad det är idag. I vänthallen finns även ett litet tågmuseum. En kort promenad längs med vattnet på Strandpromenaden och vi var framme vid Strandstugan.

Eftersom guidningen var tidigarelagd en timme mot vad som tidigare hade annonserats så fick vi en dryg timme på egen hand på stan innan vi intog en väldigt god lunch på Stadshotellet!

Efter lunchen åkte vi till Pershyttan där människor brutit malm och tillverkat järn från 1300-talet fram till modern tid. Från att ha haft tur med vandringsvädret i Nora så var vädergudarna väldigt lynniga i Pershyttan. Från sol till blåst och regn tillbaka till sol osv. men humöret var på topp i alla fall.

Vår guide, berättade att alla gruvor i området har förbindelse med varandra nere i jorden.

Han visade stora maskiner som via en gruvlave hissade upp malmen från gruvschakten. Den långa stånggången, 200 meter lång nu men hade varit 500 meter förr, var i gång. Ett imponerande byggnadsverk! Den användes för att pumpa upp vatten från gruvhålen.

Själva hyttan fick sin nuvarande utformning 1856 och inrymmer bland annat rostugn och träkolsbaserad masugn. Idag står hyttan där precis som den lämnades efter sista blåsningen 1953, komplett med utrustning och allt. På hyttbacken står också ett av de stora kolhusen kvar. Närmast hyttan bodde bergsmännen vars herrgårdslika gårdar från 1700- och 1800-talet vittnar om både rikedom och status. De krönta skorstenarna var bergsmännens igenkänningstecken.

Vid pennan Kjell Abrahamsson

Hur ser vår bilflotta ut?

En presentation av Magnus Nyström och Annika Johansson från SCB

Nedan hittar du bilder och en kopia av bildspelet som Magnus och Annika visade oss....

För att byta bild klickar du på pilen nedåt på ditt tangentbord.........
eller

rullar på "musen" så byter du bild.

Om du klickar på symbolen överst i högra hörnet så får du en större bild........